torsdag 7 januari 2010

Barnledigt, en blandad känsla

Vi har varit barnlediga några timmar och tänk så konstigt och tyst det blir med en gång. Detta går man och längtar efter annars när dom är hemma, men förrut en sväng visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Blev stående med händerna i sidorna och riktigt funderade över det. Innan det kom öv3er mig vad jag höll på med. Märkligt. Och visst finns det väl och göra det är ju inte det. Flickorna följde med sin farmor och faster hem förrut efter att dom varit här och firat Mattias på hans födelsedag. Super-lyckliga. Dom har väntat hela gårdagen och denna dagen på att "fabba" skulle komma och att dom skulle få följa med hem till henne. Kan inte säja annat än att hon är en riktig pärla hon fabba. Vad skulle vi göra om vi inte hade henne? Troligtvis aldrig något helt ensamma!! Bara åka handla vi två någongång ibland är faktiskt riktigt trevligt. För ni som har barn känner väl igen känslan att man träffas bara som hastigast under veckodagarna. Tiden rusar iväg och han har sitt och jag mitt..? Vi bor ju på landet och har våra "sysslor" om ni förstår vad jag menar? Och ungarna däremellan.

Nu är allt fixat och klart inför morgondagen när vi ska åka till Göteborg; jag Mattias och Wiggo. Jag är lite halvt om halvt negativ för Wiggo är inte fin i pälsen och det är ju jäkla typiskt... Men jag ska ställa honom ändå. Huuuu. Pirrigt! Klockan ringer tidigt så vi ska strax lägga oss. Tur vi kan turas om och köra så man slipper blinedrans trött.
Det får bli rapport imorgon kanske, om jag orkar. Har en parning när vi kommer hem också. Hugaligen

Ha det bäst från ett -16 graders Uggelsäter
Susanne

1 kommentar:

Pillargontanten sa...

Lycka till! Jag kan fortfarande förundras över den känsla du beskriver, mina är ju tonåringar, men på nåt sätt är man oftast "på plats" för dem ändå, och är de ute på galej eller annat alla tre samtidigt, då blir det liksom konstigt, fast skönt....