måndag 6 september 2010

Nu var det nära...

...att jag förlorade min älskade Sork när vi var på promenad!! Jag är faktiskt skakis fortfarande. Vi var ute på en helt vanlig promenad, Sorken, jag och lagotton Ella. När jag gick tillbaka till bilen så var inte Sorken med mig plötsligt. Hör något som gnyr och flämtar och jag går tillbaka och där ligger Sorken och flämtar, ögonen kraftigt förstorade, tungan är svart och hon andas mycket märkligt. Jag får panik, ringer min goa veterinär Springer till bilen med hunden på armen och gråten i halsen. Kör som en stolle till Åmål springer in till veterinären som ger henne cortison och vätskar upp henne och sakta men säkert så ändras färgen på tungan till det normala. Men hon andas väldigt ansträngt.. Oj oj vad man är maktlös i såna här lägen och jag är så himla blödig och jag inser också att jag ska inte ha djur för jag klarar knappt av det att dom blir sjuka även om försöker vara stark. Ursch... jag känner mig som en urvriden trasa just nu. Nej nu ska jag titta till henne. Och imorgon blir det till och ringa Djursjukhuset och beställa en tid för undersökning av Sorkens hals!!

TUSEN MILJONER RÖDA ROSOR till mina goa veterinär PER-ARNE JOHANSSON som tog emot mig sig snabbt!!!!

Ha det gött
Susanne

1 kommentar:

Pillargontanten sa...

Åh, hjälp, vaad hade hänt?
Orm?
Nåt hon ätit?