söndag 4 mars 2018

Älskade far




Det har varit jobbiga månader i mitt liv, sen augusti har min käre far kämpat hårt mot sin sjukdom. Jag och mina systrar har kämpat hårt med diverse saker. För att få hans sista tid så bra som möjligt. Prostata cancer fick min far redan för ett par år sen men senaste halvåret gick det sakta men säkert utför. Vedervärdigt och stå bredvid och se hur någon sakta men säkert försvinner bort i svåra smärtor. 

1 mars på kvällen somnade pappa fridfullt in efter ett par jobbiga dygn 
Enormt saknad av alla oss barn, barnbarn och mor. Försöker trösta mig med att han har det bra nu men det är svårt, så svårt. Idag är söndag och det har gått 3 dagar. Jag har inte ännu orkat prata i telefonen med mina käre vänner som alla skickar medelanden och undrar hur det är. Så glad för dom medelanden även om jag inte orkar vara social just nu. 
Idag känns det dock något lättare jag kan skriva här utan att bryta ihop. Tänker hela tiden på saker om vi gjorde när jag var liten, saker under uppväxt och annat. Finns så mycket fint o tänka tillbaka på. 

Kommande veckor är det ju andra jobbiga saker som väntar, planering av begravning och begravning. Hugaligen, jag riktigt bävar. Är bland det värsta jag vet, som jag i detta läge måste närvara vid. 

Är så glad och tacksam för min egen familj min käre man som bara finns där och tar hand om mig och alla hundar som jag inte riktigt orkar med just nu. Mina goa barn är jag också såå tacksam för så fina människor o individer det blirvit av dom. Så stolt. Älskar Er alla 

Så till Er alla goa vänner som försökt och inte gett upp på mig under denna tiden så älskar jag er allihop också. Jag ska gottgöra er alla. 

Ha det bäst och ta hand om er 
Susanne 

Inga kommentarer: